Pretty hurts

Hej fina läsare!

Mer än halva augusti är förbi och hösten ligger runt hörnet. Jag tycker om hösten, en mysig månad. Det jag inte tycker om är allt regn, men vem gör det. I rätt mängd ok, men denna helg har det regnat nästan non stop och man blir så låst till inomhusaktiviteter. 😛

Min första arbetsvecka efter semestern är över och det har gått superbra. Har energi och styrka efter fyra veckors ledighet samt träningen jag tog tag i under samma veva. Ser framemot vad hösten/vintern har att erbjuda på jobbfronten. :-)

Första september ska jag träffa min läkare för min tremånaderskontroll. Jag känner mig bra ovh frisk men alltid innan dessa återbesök spökar det i hjärnan och jag blir både nojig och ångestfylld till bredden. :-( Vill fortsätta vara frisk, har hela livet framför mig och mycket jag vill uppnå och vara med om i framtiden. :-) så vi får hålla tummarna!

Sen jag tappade håret av cellgifterna och det började växa ut igen, har jag inte plattat det en enda gång. Fram till idag! Jag ville se hur mycket det har växt och eftersom jag har numer lockigt hår är det lite svårt att uppskatta längden på håret. Och det har växt kan jag tala om för er! :-) jag gjorde en jämförelse med en bild tagen på mig i april 2013 och en idag, augusti 2014 det vill säga.image

imageimage

image

Önskar er en fortsatt trevlig söndagkväll så hörs vi snart igen. Ni kan även följa mig på Instagram där jag uppdaterar mer flitigt än här på bloggen. Mitt alias på Instagram är valentinakaciki .

Vill tipsa er om en superba låt från Beyonce som heter Pretty Hurts. Bra budskap! YouTube Preview Image

/ V

blogstats trackingpixel

Work hard

Hej vänner!

Jag är inne på min andra veckas semester och kan inte vara mer nöjd och belåten. :-) Min fästman och jag är återförenade vilket känns toppen. Vi har varit på Visingsö och Gränna med min familj och myst, vädret var så fint och dagen kunde inte ha blivit bättre. :-) Annars så flyter allt på här i Jönköping och för mig samt för min familj.

Jag och Denis har även tagit tag i träningen nu. När jag var sjuk och gick på cellgifter ville jag inget hellre än att bli frisk och börja träna igen. På grund av olika anledningar har den planen inte gått i lås som jag önskat. Men vilken kickstart jag fått igång nu. Och bäst är ju att jag har semester och kan lägga fokus på träningen för ärligt talat orkade jag knappt med mitt jobb som det var nu mot slutet (ok vet att jag var trött som alla andra efter ett års arbetande då man väntar på semester).  Att börja träna och bygga muskler samt fylla på energikontot kunde inte kommit mer lägligt. :-)

Vi får se vad resten har att erbjuda. Har inte riktigt planerat in något särskilt förutom småutflykter i Sverige.

image image image

Önskar er en god kväll.

/ V

blogstats trackingpixel

25 maj

 

Jag fick ett mail från Spotlife att min blogg raderas om jag inte uppdaterar här innan 1 juni eftersom bloggen inte uppdaterats på mer än 30 dagar. Panik!!!

Hej på er, förresten! :-) allt väl?

Med mig är det bra (förutom saknaden av min fästman som är enorm!), vädret är på topp och liksom humöret. Men jag är trött och längtar efter semester. Har varit väldigt mycket på jobbet det senaste att jag nästan undrar hur jag ska orka fortsätta, men det är ju redan slutet på maj! Tiden går så sjukt fort både på gott och ont. Idag är det 25 maj, har ni röstat inför EU-valet? Jag har! 😉

Har varit igång hela förmiddagen och nu är jag och Nora hemma och tvättar, trots denna soliga dag men var tvungen att tvätta och när det blir för varmt ute blir det bara jobbigt och outhärdligt för min del nästan. Har även upptäckt en stor stjärna som jag inte kan få nog av att lyssna på – Sam Smith! Jag ser honom som en namnligan version av Adele, absolut älskar rösten och musiken!

image

Önskar er en fortsatt bra söndag och kommande vecka. :-)

 

imageimage

image

/ V

blogstats trackingpixel

Drunk in love

God kväll på er! Hoppas ni mår bra!

Med mig är det bra tack och på den senaste tremånaders kontrollen, som var i början på januari i år, gick bara bra! Det är alltid nervöst när man ska in till doktorn och prata om cancer och blodvärden m.m.

Vad har hänt i mitt liv sedan vi hördes sist? Jag jobbar fortfarande heltid och det går bra. Trött är bara förnamnet ibland men trötthet är också en fin grej, när den kommer av livets alla måsten och roligheter, och inte av sjukdom!

En annan stor sak, men otroligt fin, som hänt i mitt liv är att jag har förlovat mig med världens finaste man! ❤️ Jag är otroligt lycklig som har honom i mitt liv och det finns inget finare och större än kärleken! Det enda jobbiga för tillfället är att vi har en distans mellan oss som heter duga! :-( Men vi jobbar på det!  Jag hoppas så innerligt att alla människor ska få uppleva stor och villkorslös kärlek. Det är tyvärr inte alla som får uppleva det!

Mitt hår växer och är fortfarande fint och lockigt!  Och för er som undrar hur min lilla vapendragare, Nora (chihuahua), mår så har hon det toppen. :-)

Nu känns känns det som att helgen kan komma, är så trött och seg, ännu värre är att liksom idag måste jag gå upp 04:45 imorgon! Men inte ska jag heller klaga, är lyckligt lottad att ha ett jobb jag trivs med och att jag orkar jobba heltid! :-)

image

imageimageimageimage

image

Önskar er en fortsatt trevlig kväll.

/ V

blogstats trackingpixel

I want you to let me in

Idag har det varit otroligt fint väder här i Jönköping. Både soligt och varmare än på länge så jag tog en promenad med stumpen Nora. :-) hon är så himla liten (lika stor som min iPad Air, haha!) och frusen av sig så längre promenader hatar hon. Hon står mest still och skakar. Hann även gå en sväng på stan för att lämna tillbaka en vara jag köpte i veckan men hann inte förens idag.

Jag har börjat jobba heltid nu fr.o.m. 1 november, och hittills har det fungerat bra. Det är klart tröttheten finns där på dagarna men nu är man ner trött av att ha jobbat och inget annat. Ett stort plus är att slippa försäkringskassan nu. Jag har inte haft några problem med dem men det är ju absolut ett stort framsteg i ens tillfrisknande. :-) i övrigt mår jag väldigt bra och snart är det jul och vintern ligger runt hörnet. Väntar bara på snön så är mysfaktorn på max!

Jag minns så tydligt för exakt ett år sen hur dåligt jag mådde av alla behandlingar och hur mitt psyke knappt orkade med vardagen. Jag är som en helt annan människa idag vilket gör det svårt för mig att förstå hur jag kunde bli så nedstämd att jag både fick ta hjälp från kurator och medicin. Jag tänker även att om ca en månad är det ETT ÅR sen jag fick min sista cellgiftsbehandling. Hur kan tiden gå så fort när man mår bra och känner sig ”frisk”? Men gå så ofattbart sakta när man är sjuk? Jag förstår inte. Jag räknade ut att jag skulle hunnit få 22 behandlingar till framtill nu. Och jag klarade med nöd och näppe 6 behandlingar. under mina 2 sista behandlingar ville jag inte ens åka till Linköping. min hjärna och kroppen vägrade röra sig en millimeter åt det hållet. Den vägrade röra sig knappt någonstans efter alla tvångstankar, sociala fobi, panik och ångest som styrde hela mig. Helt oigenkännlig. Jag gråt varje dag i veckors tid och undrade vad fan meningen med livet är om man ska må såhär dåligt psykiskt och att jag skulle kunna ta 64637282846564 cellgiftsbehandlingar till, bara jag slapp må psykiskt dåligt i den omfång jag gjorde. Vad livet egentligen är simpelt när man är frisk jämfört med när man mår som helvetet själv! Jag vet, för jag har erfarit bägge.

image

image

imageimageNi får ha en fortsatt trevlig söndag och ladda batterierna inför kommande veckan. :-)

/ V

 

blogstats trackingpixel

Hjärtstopp

– Hej Valentina, kom så går vi in och förhandlar…

Med hjärtat i halsgropen och hjärnan på högvarv med nära till kortslutning av alla tankar som for runt på en och samma gång, följde jag med läkaren för att höra vad provsvaren visar.

Alla provsvar och röntgen såg bara bra ut vilket var en stor lättnad. Jag tänkte att, å nej, ska vi förhandla om ny medicinering menar han? Har cancern kommit tillbaka och i så fall vart? Ska vi förhandla om när nästa behandling startar? Det här kan inte bli mitt öde, jag vill ju leva!

Jag var så nervös. Min första tanke var att jag nu kan fästa mig mer vid att håret växer och att jag inte behöver oroa mig att bli flintskallig igen på bra länge, haha!

Hoppas ni mår bra. Ville bara kika in hit och berätta att allt är bra och som en sa, det är härligt när livet kommer i kapp att man inte hinner eller tänker på att uppdatera bloggen, ibland. Precis så är det just nu. :)

1012813_10151450016126601_574209731_n

1234769_10151545615706601_695574215_n

1378797_10151601206176601_658052164_n

1011532_10151477634191722_1589778453_n

Kram

/ V

blogstats trackingpixel

Survivor

God kväll fina läsare. Som ni klickat er in här varje dag hittills och inget nytt inlägg som dykt upp. Förlåt!

Vad har hänt under tiden? Jo. Livet. Jag har jobbat, haft semester och varit utomlands. Njutit av vår fina svenska sommar som varit oklanderlig i år. Umgåtts med familj och vänner. Och så har jag skaffat mig en liten vän. Min vapendragare – Nora. Nora är en chihuahua, en liten i sin sort då hon är 1 år och 2 månader gammal och väger endast 1,2 kg. Världens mysigaste och snällaste liten gris. :)

I torsdags var jag på Ryhov för en CT av hals, bröstkorg och buk. Jag har läkartid torsdag nästa vecka och då får vi se vad Jesper säger om röntgenbilderna. Jag tror på positivt för det har känts så och jag mår bra, finns inte utrymme för sjukdom mer. Det är min ettårskontroll jag ska på. Nu är det ett år och två veckor sen jag fick mitt cancerbesked. Vad tiden går fort, och snart när december har varit kommer det ha gått ett år sen jag fick min sista cellgiftsbehandling. Hoppas det var den sista någonsin!

Annars är det mest jobbet som tar min tid. Håret växer och har blivit lockigt(!). Jag gillar det jättemycket. :) Vad gäller mina ögonbryn och ögonfransar är det tredje (!) gången jag tappar dom för att det sen ska växa ut igen. Jättekonstigt och lite jobbigt. :( Min doktor sa att han inte känner till denna ”biverkning” men jag vill minnas att jag läst i en tjejs blogg som också fått R-CHOP 14 behandlingen som varit med om samma sak. Nåja, så länge de växer ut igen…

Tusen tack till er som lämnar fina och peppande kommentarer här. Som delar med er av liknande händelser. :) En jättestor bamsekram vill jag ge er!

Här kommer några bilder.

vallen1vallen2Lilla Nora <3

 

vallen3nora1nora2

Min dator hemma krånglar mycket och kvällen spenderar jag hos mina föräldrar så passade på att kika in här. Ni kan följa mig på Instagramvalentinakaciki , är mitt alias.
Vi hörs snart igen.

/ V

blogstats trackingpixel

Lämna mig inte

Jag minns så tydligt när jag var på väg till Linköping för att få min första cellgiftsbehandling. Det var den nionde oktober 2012. Min första och största motiverande tanke mot cancern var – Du kan endast ta en del av mig, men aldrig hela mig! 

Än idag, ett halvår senare (efter min sista behandling i december 2012), dyker tanken upp. Min kamp, månaderna av nästintill för starka mediciner för min lilla kropp. Hur den jobbiga tiden ofta kändes för svår att hantera och stå ut med. Minuter kändes som timmar, timmar kändes som dagar, dagar kändes som månader. Nu, går tiden otroligt fort. När man jobbar, har inplanerade aktiviteter och mår i stort sett bra, undrar jag hur jag kunde känna mig så låg förut och hur livsglädjen tvinade. Givetvis vet jag vad det berodde på men när man mår så bra i efterhand och njuter av livet till fullo och prioriterar saker man tidigare tog för givet, har jag svårt att förstå känslan av att mycket i livet kändes meningslöst då.

Jag kan fortfarande känna oro, ångest, rädsla och meningslöshet. Men inte alls i den utsträckning som ett cancerbesked, cellgifter och allt däremellan hör till. Min största rädsla är att behöva gå igenom allt en gång till. Tanken på återfall ryser jag av och skakar ofta av mig den när den dyker upp. Det låter klyschigt att säga att tiden läker alla sår, men ju mer tiden faktiskt går desto lugnare blir jag i alla tankar som har att göra med cancer. Ju fler framsteg jag gör, desto lättare blir det att gå vidare och inte älta på det gamla. Jag är oftast glad och skrattar och har roligt, både på jobbet och hemma, med familj och vänner samtidigt som jag kan njuta av mitt eget sällskap och känna lugn och ingen panik (som förut var ofta närvarande). Tack till min familj, vänner och nya fina människor jag fått lära känna, som visat stöd och en otroligt varm kärlek som varit LIVSVIKTIG och fortfarande är!

Ung Cancer – Lämna mig inte.

YouTube Preview Image

Det tåras i ögonen när jag tittar på klippet, för den är så sann och Du är viktig.

Ha en fortsatt fin lördag. Jag ska spendera den med min familj. Det är trots allt första juni så tekniskt sett är ju sommaren här. :)

image

/ V

blogstats trackingpixel

30 maj – Som en orkan, kan jag svepa bort dig

Hej kära läsare. det var inte igår!

Jag har gjort allt annat utom att uppdatera bloggen. Skäms. Men jag ska uppdatera er lite. Sedan vi hördes sist har jag börjat jobba 75%. Det har gått bra hittills och känner mig positiv inför framtiden. Var iväg på en weekend till Gdansk, Polen i mitten på april för att  hälsa på min bästa gumma – Monira. Vi hade det fantastiskt! Jag har även umgåtts med familj och vänner.

Igår hade jag tid hos läkaren för min tremånaders-kontroll. Var både nervös och ångestfylld men det gick bra! Så gissa om jag var lättad och allt kändes ton lättare. :) Jag ska ha en härlig sommar med roliga dagar och skön semester! Kan knappt förstå att det är juni på lördag. Då är det officiellt sommar. Jobbet flyter på och likaså allt annat. Jag njuter av dagarna, hur trött jag än må vara är jag tacksam och påminner ofta mig själv hur jag levde under sjukdomstiden och att jag kommit så långt sen dess. Livet är bra och jag vill ta vara på det.

Jag kommer uppdatera bloggen lite när jag känner för det. Har ni frågor är det bara att skriva en rad på kommentarsfältet så hör jag av mig. Jag har även tagit bort min Instagram och för tillfället inaktiverat mitt Facebook-konto. Finns ett liv utanför cyber-världen och det är den som prioriteras just nu.

bild

En fantastiskt fin låt – Det kommer aldrig va över för mig, Håkan Hellström.
YouTube Preview Image

 

Ha en fortsatt skön dag.

/ V

blogstats trackingpixel

April

Det har gått nästan gått tre veckor sedan jag uppdaterade bloggen sist. Ber om ursäkt till er som klickat in er här och sett samma gamla inlägg om och om igen. 😛 Jag är väldigt tacksam och glad att ni fortfarande läser min blogg och att ni bryr er. Det har varit fullt upp med jobb och annat som gjort att bloggen bortprioriterats men mest av allt glömts bort, haha. Sitter inte mycket vid datorn nuförtiden om man jämför med förut. Men tro inte att jag kommer sluta skriva här, blir bara lite när som helst så jag ber er att ha tålamod. :)

Jag mår bra och allting rullar som det ska på jobbet. Snart är det dags för terminens utvecklingssamtal med barnens föräldrar och det känns spännande men också nervöst. Vi är redan inne i april månad. Tiden går väldigt fort och snart är vi väl inne i maj och juni sedan är det semester och allt. Jag tror att våren äntligen är på väg till Jönköping för i har haft plusgrader soligt i flera dagar. Det är bara kallt tidigt på morgnarna och kvällarna. Rehabiliteringskursen som är på tisdagar för oss som haft/har cancer har jag slutat gå på. Jag kände att jag inte fick ut så mycket av själva kursen, men att lära känna människorna där har varit väldigt bra och roligt.

Som jag har nämnt tidigare är jag mer aktiv på Instagram än på de andra flesta hemsidor. Vallenk heter jag på Instagram och har ni inget medlemskap själva kan man besöka mig där på deras hemsida och se bilder jag lagt upp, detta på http://instagram.com/vallenk .

Just nu är jag hos mina föräldrar på Kålgården och dricker kaffe. Min syster och bror från Linköping har varit här under helgen/påsklovet och snart ska de åka hem igen. Vi har bara umgåtts i familjen och haft det mysigt. :) Pussat ihjäl min brorson Adrian igår så han blev röd på kinderna, stackars liten. 😉 Fasters favoritkille.

Veckan som kommer består av jobb än så länge. Jag jobbar halvtid april ut och satsar på 75% i maj. Jag tror jag känner mig redo för det, även om jag ibland blir ganska trött så har min ork, jämfört med februari månad då jag började jobba, utökats mycket och det gör mig glad och positiv! Håret växer som ogräs känns det som. Ögonbrynen och fransarna är på plats och relativt skarpa samt markanta. :)

Bjuder på bildbomb 

Jag på bussen på väg till jobbet
bild (37)

Jag på jobbetbild (34)bild (40)bild (33)

I min mysiga onepiecebild (38)bild (41)

Yo yo yo, whats uuuup 😉
bild (36)

Fredagsfin på jobbet ja………bild (39)

bild (35)bild (42)

Hypnotisören, rekommenderar den!
bild (43)

Ostbågar!bild (44)

Önskar er en fin söndag.

/ V

blogstats trackingpixel